Sök Nosen

Igår på förmiddagen tog vi en långrunda i skogen, det är alltid härligt, oavsett om jag får ploga mig fram med NOSEN i snön, det ösregnar eller som igår, solen skiner.

Livet leker, jag tror faktiskt det blir BLÅBÄR även i år.... det är nog det bästa och godaste jag vet. Dessutom så uppmuntrar matte mig att äta så mycket jag orkar, så är det verkligen inte om jag t.ex. hittar några "delikatess-korvar" i skogen, hmm, ibland förstår jag mig inte på människorna.

Vi gjorde ett litet sök, husse sa åt mig att sitta still, STANNA (ett tips-sitt blickstilla tills matte/ husse är tillbaka, så blir det belöning), sedan sprang han å gömde en dummy. Jag kutade iväg, låtsades leta lite (för att dra ut på spänningen), och sen hittade jag den, sprang för att lämna den hos husse. Åååå, han blir alltid så glad, JACKPOT-godis, sen stack vi iväg igen, på vår skogspromenad

På eftermiddagen sa husse åt mig att vi skulle åka bil en liten bit, först blev jag glad för det brukar alltid vara nåe sköj på gång då vi åker iväg. Efter ett tag anade jag "ugglor i mossen", jag kände igen mig. VI VAR PÅ VÄG TILL VETERINÄREN! Vad nu da, tänkte jag, det är väll inge fel på mig, jag hittade ju dummyn och inte har jag ätit några delikatessisar (inte idag iallafall).

Woops, där står matte och väntar på oss, bägge två, det verkar allvarligt det här, bäst å skärpa sig. Förra gången jag var här så vägrade jag gå in, husse fick faktiskt bära in mig, sedan sprang jag å gömde mig under besökssoffan (Det är ett opålitligt och skumt ställe det här....). Idag förstod jag att det var bäst att gå lugnt å fint, hoppa upp på vågen och le det mesta jag kunde.....OM JAG VILLE KOMMA LEVANDE HÄRIFRÅN. Detta hände alltså i går och jag har fortfarande inte hämtat mig...jag orkar faktiskt inte berätta mer just nu, blir alldeles skakig i benen, fortsättning följer i morgon.