Sök Nosen

Jag hade faktiskt gett upp hoppet, jag trodde inte jag skulle få simma förrän den 15:e september igen.

"Förbjudet för alla hundar, att överhuvudtaget, vara på stranden", än mindre bada, fy f-n.

Diskriminering, kallar jag det, ALLA FÅR BADA utom jag, DET ÄR ORÄTTVIST!!!

Nu planerar min husse & matte en kupp, en mörk och regnig natt så ska de smyga ner till havet å sätta upp en NY SKYLT med texten "Detta är ett hundbad - Ha en trevlig dag".

.... fortsättning följer, MÅSTE UT Å PINKAAA!!:::

Åååå, det var skööönt. Nu åter till gårdagens underbara dopp.

På eftermiddagen så tog vi vår lek och träningsrunda, övning av olika kommandon (HIT & DIT, du vet) och sök, mm---TRODDE JAG. Surprise, surprise, det blev BAD istället....Jippie, helt otroligt skönt, kolla in bilderna nedan.

De hade hittat en liten, liten badsjö eller damm kanske det heter (UTAN FÖRBJUDET SKYLT).

.

................ .................

Jo så här var det...först skulle jag bli vaccinerad, fråga mig inte mot vad, 1-års eller nåt. Sedan kom det värsta eller ska jag kanske säga det konstigaste. Jag fick en spruta till, å tro de eller inte, men nästan direkt så började jag flyga, hade jag fått vingar, eller??? Först var det helt underbart, jag jagade fåglar uppe i himlen, jag flög ikapp jättesnabb rådjur, ja jag var faktiskt OÖVERVINNELIG. Sen, utan förvarning så sov jag, jag SOV SÅ DJUPT och inte kommer jag ihåg något mer av mina vingar och flygningar. Då jag vaknar så hör jag någon prata om besked om ca 2 veckor..."då får vi veta om hennes höfter är A, B, C, bla bla bla", jag fattar ingenting. Nu till det värsta, jag skulle resa mig för att gå till bilen, det gick inte först, sedan vinglade jag fram som om det var första gången jag använde benen. Då kom jag ihåg mina vingar, jag hade nog flugit så mycket så att benen fortfarande sov.

Resten av kvällen så SOV JAG, och på min tass låg Sven, som pussade mig ömt och kärleksfullt, GODNATT ÄLSKLING.

Vilken dag!

Igår på förmiddagen tog vi en långrunda i skogen, det är alltid härligt, oavsett om jag får ploga mig fram med NOSEN i snön, det ösregnar eller som igår, solen skiner.

Livet leker, jag tror faktiskt det blir BLÅBÄR även i år.... det är nog det bästa och godaste jag vet. Dessutom så uppmuntrar matte mig att äta så mycket jag orkar, så är det verkligen inte om jag t.ex. hittar några "delikatess-korvar" i skogen, hmm, ibland förstår jag mig inte på människorna.

Vi gjorde ett litet sök, husse sa åt mig att sitta still, STANNA (ett tips-sitt blickstilla tills matte/ husse är tillbaka, så blir det belöning), sedan sprang han å gömde en dummy. Jag kutade iväg, låtsades leta lite (för att dra ut på spänningen), och sen hittade jag den, sprang för att lämna den hos husse. Åååå, han blir alltid så glad, JACKPOT-godis, sen stack vi iväg igen, på vår skogspromenad

På eftermiddagen sa husse åt mig att vi skulle åka bil en liten bit, först blev jag glad för det brukar alltid vara nåe sköj på gång då vi åker iväg. Efter ett tag anade jag "ugglor i mossen", jag kände igen mig. VI VAR PÅ VÄG TILL VETERINÄREN! Vad nu da, tänkte jag, det är väll inge fel på mig, jag hittade ju dummyn och inte har jag ätit några delikatessisar (inte idag iallafall).

Woops, där står matte och väntar på oss, bägge två, det verkar allvarligt det här, bäst å skärpa sig. Förra gången jag var här så vägrade jag gå in, husse fick faktiskt bära in mig, sedan sprang jag å gömde mig under besökssoffan (Det är ett opålitligt och skumt ställe det här....). Idag förstod jag att det var bäst att gå lugnt å fint, hoppa upp på vågen och le det mesta jag kunde.....OM JAG VILLE KOMMA LEVANDE HÄRIFRÅN. Detta hände alltså i går och jag har fortfarande inte hämtat mig...jag orkar faktiskt inte berätta mer just nu, blir alldeles skakig i benen, fortsättning följer i morgon.